De är ju som de är, killar alltså. Man vänjer sig aldrig vid deras ständiga seghet när det gäller att göra saker, oavsett om iniativet kommer från de själva eller om man ber dem... Alltid ska man behöver vara den som tar första steget till allt. Okej, jag är medveten om att jag generaliserar en hel del nu men jag blir så trött.. Trots deras små fel här och var kan man inte låta bli att älska dem, ingen är ju perfekt. Inget namn behöver nämnas, den sega pöjken som jag älskar så mycket vet vem han är!