Tack... men nej tack

Var på fest i går kväll hos en kompis som fyllde 17.. Visste inte riktigt vad man hade att vänta sig, men en sak är säker. Jag är verkligen ingen festmänniska. Fullt med okända människor jag inte hade en aning om vilka de var, den enda jag kände var Stina som höll i festen. Fulla människor som springer runt och skriker och själv sitter man där och har ingen direkt lust att snacka med nån haha. Stereon pajade i slutet pga att de spelade för hög musik och grannarna klagade tydligen på att vi väsnades för mycket. Lyckades i alla fall hitta två vettiga människor som inte var allt för fulla att umgås lite med, som jag även gjorde sällskap med på tåget hem vid halv 1.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0