Vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg. Har så mycket att säga men vet inte riktigt hur jag ska formulera mig.. Kommer kanske inte med särskilt vettiga inlägg, och mycket är väl kanske lite tungt att läsa. Förvarnar er om att många inlägg kommer se ut lite så ett tag framöver, är väl helt enkelt inne en sådan fas. Mår väl inte överdrivet bra just nu vilket å andra sidan inte är någon nyhet. Mycket plugg att ta sig an och stor prestationsångest från min egen sida. Har varit så stressad denna vecka att det gör ont att andas djupa andetag och jag är helt ärligt riktigt rädd för att jag ska gå under den här terminen. Jag måste hitta kraft någon stans för att orka med men är rädd för att prata om allt som händer, jag vet själv hur jobbigt alla andra har det och nog med sina egna problem. Som råga på det oroar jag mig ständigt för Johan som varit sjuk under en längre period och ska till läkaren på återbesök för fler prover. Riktigt rädd för att det ska visa sig vara något allvarligt, och det skulle verkligen ta all av den kraft jag har kvar. Var ska jag göra av alla mina problem? Det funkar inte att bara blunda. Till och från känner jag mig fullständigt apatisk och skulle inte bry mig alls om så en bomb slog ned framför mig. Och så kommer jag tillbaka till tanken, "Varför skriver jag ens det här? Hjälper det ens, eller gör jag bara denna blogg ännu mer pessimistisk och de få som besöker den ännu något att tänka på?" Jag vet ärligt talat inte, och då jag känner att det kvittar blir det ett inlägg i alla fall.